Anna Pedersen Cano är namnet på den galna, knasiga och för det mesta glada tjejen som driver den här bloggen. Jag är 13 år, 14 om några dagar. Jag bor i min hemstad Stockholm där jag även föddes år 1996.

Hur beskriver man mig på bästa sätt då? Hm. Jag är kreativ, jag älskar att skapa! Att fota är mitt absolut största intresse. Jag fotar i princip varje dag. Det är även därför (till stor del) jag skapade mig den här bloggen - för att kunna dela med mig av mina foton och resten av mina verk. Jag gillar även att designa. Och då menar jag inte att designa kläder, utan att designa hemsidor/bloggar. Webbdesign rättare sagt. Ännu en anledning till att jag skaffade min blogg. Här samlar jag alltså mina största intressen, för en blogg inkluderar precis allt! Och självklart skriver jag ju inte bara om webbdesign och foton här i bloggen... den är även ganska personlig, jag delar med mig av min vardag, mitt liv och så bjuder jag på mig själv. Allt detta - mina intressen och jag själv - skapar en personlig, kreativ fotoblogg. Och ja, det låter som en klockren mix i mina öron.

... vad mer då?

Jo, jag har sjuk humor. Det kan mina vänner intyga! Jag lyckas alltid hitta något att skratta åt - det låter ju helt normalt - men grejen är att jag skrattar åt det alla andra inte tycker är det minsta kul. Ett exempel kan vara om någon går på bussen och halkar och busschauffören kollar lite konstigt på den personen. Då skrattar alla andra åt den som halkade men jag skrattar istället åt busschaufförens ansiktsuttryck. Alltså... jag tycker att sånna grejer är så mycket roligare än när någon är klumpig osv. (haha, jag är en nolla på att förklara, hoppas att någon förstod vad jag menade iallafall...)

Jag älskar sommaren, familjen och mina vänner. Saker som får mig att må bra alltså. På sommaren skiner solen oftast och då mår jag som bäst, det finns nog ingen riktig förklaring till det, jag blir bara allmänt lycklig då. Familjen kommer alltid att betyda mest - när, hur och var som helst. Mina vänner är min trygghet när jag mår dåligt. Min klippa. Jag är så lyckligt lottad som har så fina vänner som jag har. Det händer alla att man stöter på falska människor, och när det händer mig så finns alltid mina riktiga, trogna vänner där för mig. Dom är underbara. Jag själv försöker vara en lika bra vän tillbaka, trots att jag kan vara riktigt, riktigt tjurig, tråkig och seg. Ja, faktiskt.

Det är också mina negativa sidor. Att så fort jag blir trött så släpper jag helt fokus på det jag skulle göra, jag blir tjurig och "dryg". Det är svårt att förklara. Jag kan bli så... "borta", om ni förstår vad jag menar. Att jag liksom försvinner bort från verkligheten. Det är jättetråkigt för mina vänner när jag blir så. Men så är jag, jag kan inte ro för det. Jag kan inte ro för humörsvängningar, trots att jag gärna skulle velat det. Men jag jobbar på det. Jag jobbar på att inte slänga ur mig den där spydliga kommentaren till någon när jag är på dåligt humor. Jag börjar bli bättre, snart har jag nått toppen...

Min mest positiva sida är att jag kan lyssna. Jag är bra på det. Någon kan prata ut i timmar, och jag kan lyssna. Och (förhoppningsvis) vara till något stöd. Jag försöker alltid att göra saker för mina vänner som jag skulle vilja att dom gör för mig. Det är så allt fungerar. Men som ni kan lösa ovan; ibland tappar jag greppet.

Haha oj , det blev en hel del text där...
Om ni har några frågor så kan ni maila mig på min bloggmail (INTE MSN): naannah.blogg@live.se.